I think of you in colours that don't exist.
okej be ready, depp text så läs inte. om du värderar tiden i ditt liv:P haha
känner mig jätte depp, hemskt. hatar de:P vet inte vad som hände, kom helt plötsligt bara.
känns som allt jag byggt upp har förfallit. och jag tänker, tänker för mkt.
tänker på dåliga saker, saker jag undvikit så bra att inte tänka på. kanske är nu min lilla break down kommit:P
den har väl några väntat på kanske. för jag brukar va så oberörd på vad som händer. att jag inte fastnar på något
som drar ner mig. men de är skönt. för jag vet att allt kommer kännas bra imorgon:) även om jag nu, denna sekund vill skrika, gråta, riva sönder något, göra sönder något. trasig. är vad jag känner mig. incomplete, ofuntionell, fungerar helt enkelt inte som jag ska, brukar. är är någonstans emellan helt förstörd och hel, alltså trasig. jag kan inte gråta, skricka elr ta sönder allt runt omkring mig som jag vill, men jag kan heller inte hålla upp mitt vanliga självförsvar, så tankarna rusar hej villt nu, strömmar ut, allt jag försökt inte tänka på kommer fram, gör mig sårbar, de känns. ändå ville jag aldrig glömma, fast de var svårt. att inte få glömma och inte få tänka, så jag har glömt, ganska mkt. fast de är okej. de är så de ska vara. fast ja inte ville de. fast nu togs alla minnen fram, de gör mer och mer ont att tvinga fram de jag glömt. men jag gör de ändå. för jag kan inte hindra mig. som en trasig vas, vattnet fortsätter att läcka ur sprickorna ändå. gör allt för att försöka ta sig ut därifrån. jag vet att jag inte är unik. många känner så här:P många många, inget speciellt, tycker bara jävligt synd om personen som läst sig igenom en sån här text för kanske 100ande gången:P gjort de ganska många gånger själv, men jag förstår alla som ofta skriver texter, enklare att formulera sig. plus att de låter alltid lite mer dramataiskt än vad det egentligen är. hihi. detta händer mig en gång ganska regelbundet. kaske e gång i halvåret elr nåt. jag får största depprisionen och allt kmr ut samtidigt sen är de lugnt:) då är de skönt att skriva, ba foosh. ut med allt. jag vet att jag inte är ensam. :)thank god för that! men de är lugnt, imorn är det försent, imorn är allt bra:)
älskar videon. reminds me, av en person som försvann:)
känner mig jätte depp, hemskt. hatar de:P vet inte vad som hände, kom helt plötsligt bara.
känns som allt jag byggt upp har förfallit. och jag tänker, tänker för mkt.
tänker på dåliga saker, saker jag undvikit så bra att inte tänka på. kanske är nu min lilla break down kommit:P
den har väl några väntat på kanske. för jag brukar va så oberörd på vad som händer. att jag inte fastnar på något
som drar ner mig. men de är skönt. för jag vet att allt kommer kännas bra imorgon:) även om jag nu, denna sekund vill skrika, gråta, riva sönder något, göra sönder något. trasig. är vad jag känner mig. incomplete, ofuntionell, fungerar helt enkelt inte som jag ska, brukar. är är någonstans emellan helt förstörd och hel, alltså trasig. jag kan inte gråta, skricka elr ta sönder allt runt omkring mig som jag vill, men jag kan heller inte hålla upp mitt vanliga självförsvar, så tankarna rusar hej villt nu, strömmar ut, allt jag försökt inte tänka på kommer fram, gör mig sårbar, de känns. ändå ville jag aldrig glömma, fast de var svårt. att inte få glömma och inte få tänka, så jag har glömt, ganska mkt. fast de är okej. de är så de ska vara. fast ja inte ville de. fast nu togs alla minnen fram, de gör mer och mer ont att tvinga fram de jag glömt. men jag gör de ändå. för jag kan inte hindra mig. som en trasig vas, vattnet fortsätter att läcka ur sprickorna ändå. gör allt för att försöka ta sig ut därifrån. jag vet att jag inte är unik. många känner så här:P många många, inget speciellt, tycker bara jävligt synd om personen som läst sig igenom en sån här text för kanske 100ande gången:P gjort de ganska många gånger själv, men jag förstår alla som ofta skriver texter, enklare att formulera sig. plus att de låter alltid lite mer dramataiskt än vad det egentligen är. hihi. detta händer mig en gång ganska regelbundet. kaske e gång i halvåret elr nåt. jag får största depprisionen och allt kmr ut samtidigt sen är de lugnt:) då är de skönt att skriva, ba foosh. ut med allt. jag vet att jag inte är ensam. :)thank god för that! men de är lugnt, imorn är det försent, imorn är allt bra:)
älskar videon. reminds me, av en person som försvann:)
Kommentarer
Trackback
